onsdag 14 november 2012

Tant Grön har blivit tant Svart

Ett möte som jag glömt att publicera. Jag träffade Lotte Möller för ca ett år sedan. Hon skulle då släppa sin senaste bok, vilken dag som helst. Jag var där för jobbets räkning.


Hon är aktuell med boken Hej då! Begravningsboken. Och det var också därför vi träffades, för att prata om den boken. Men då bandspelaren var avstängd passade jag på att fråga henne om hennes
trädgårdsintresse. Hon är ju lite av en guru, den där Tant Grön.


Lotte Möller

Genom ett fönster vinkar hon till mig. Jag har stannat till på innergården för att hitta rätt port. Jag har precis lyckats slinka in med någon som ska till samma hus. Eftersom varken portkoden eller telefonnumret jag fått av Lotte fungerar, har jag stått där utanför ett tag och väntat.

I sin systers lägenhet på Södermalm i Stockholm, i närheten av Katarina kyrka, tar Lotte emot. Hon är på tillfälligt besök i Stockholm för att delta som i en jury i någon arkitekttävling, men också för att träffa mig.

Hon verkar tämligen nyvaken, Tant Grön. Men fantastiskt snygg i sitt silvergrå hår och med rödmålade läppar. Vid närmare eftertanke kan hon knappast vara nyvaken. Frukostservisen står nämligen undanställd på en rörig diskbänk och ostkanten som ligger på tallriken har krullat sig.

Lotte berättar att hon är trött på trädgårdsjournalistiken. Det är därför hon nu skrivit om ett helt annat, angeläget ämne. Nämligen begravningar.

- Då jag började skriva om trädgård handlade allt om teknik och beskära hit och dit. Det var så tråkigt. Ingen ville väl läsa om det. Jag förde in känslorna i trädgårsjournalistiken. Sen började alla skriva som jag.

Ja, hennes klassiker boken "Trädgårdens natur" var banbrytande då den kom ut 1992. Hon skippade allt om odlingsteknik och råd om skötsel av växter. I stället skrev hon mer närvarande. Hon skrev kontroversiellt om gräsmattans existens i svenska trädgårdar. Och förde in tankar om att trädgård ska vara spännande och inte förutsägbar.

I nutida trädgårdstidningsflöde med bilder av snirkliga gångar och spännande rabatter känns det här självklart. Åtminstone för oss som är nyblivet trädgårdsfrälsta. Att bara ha en gräsmatta som omger sitt hus, kallas väl knappats trädgård, av någon.

- Då jag började skriva på det här sättet jag skriver, om trädgård, var det ingen annan som gjorde det, sa hon. Idag kryllar varenda tidning av målande texter om blommor som skänker glädje och ro.


Lotte Möller älskar sin brokiga trädgård, med fåglar som matas året runt och blommor som vajar på höga stjälkar. Men att skriva om sitt intresse igen, det vet hon inte om hon vill.

2 kommentarer:

  1. Intressant att träffa en sådan trädgårdspersonlighet. Man lär sig alltid nya saker genom att höra vad de med lång erfarenhet har att berätta!

    SvaraRadera
  2. Det var lite skillnad, från trädgård till begravning. Eller, är det kanske inte så långt steg ändå?

    SvaraRadera