torsdag 15 december 2011

Julrosor- äntligen i kylan

Det är fortfarande ingen snö, men idag bjuder vädret åtminstone på lite kyla. Äntligen blommar isrosorna på altanen.

Fåglarna får byta till skridskor då de vill beträda fågelbadet. I bakgrunden skymtar julrosen som växer så det knakar, vädret till trots.


Tittar man närmare hittar man knoppar bland bladen.

Om Julrosor från Viivilla:
Plantering: Gräv en stor, djup grop. Rotsystemet blir omfattande. Bädda in rötterna med kalk- och näringsrik jord. Var generös med brunnen kompost och naturgödsel. Sätt inte plantan för nära stora vattenslukande träd.
Miljö: Halvskugga – skugga på väldränerad plats som bör vara fuktig under våren.
Skötsel: Gödsla med benmjöl tidigt på våren och ge kompost/naturgödsel sent på hösten. Julrosor älskar äggskal! Smula sönder dem och mylla ned dem runt plantan. Ta bort blad som fått svarta prickar = svartfläcksjuka. Kasta dem i soporna.

måndag 12 december 2011

Pinnslöjd

Nu har även jag hunnit piffa. Jag snodde pinnar från min samlare till fyraåring som lagt sig för natten.


- Mamma, varför frågade du inte först, sa han då jag berättade att jag tatt dem. Det kan man verkligen fråga sig.

Men sen var han ganska nöjd med stjärnan ändå.

fredag 9 december 2011

Tips från experterna

Nu kommer frökatalogerna. Här kommer några heta tips från 2 erfarna trädgårdsentusiaster som jag lyssnat på i höst.

Hannu Sarenströms tips:
Satsa på växter som förökar sig snabbt, för att kunna dela och flytta i din trädgård.
Myskmadra, Galium odoratum, sprider sig fort, är dessutom en ogräskvävare.
Höstanemon, Robistina, om den får stå orörd i 3-5 år börjar den sen sprida sig som attans!
Stormhattsranunkel
Tulpan som förökar sig är sorten White Triumph, till skilland från Queen of night där bara 5-10% av lökarna förökar sig, utvecklar nästan varenda en av White Triumph en ny lök.
Kirgislöken är tacksam och vacker tillsammans med fylld Trädgårdssmörblomma. Båda är förökare. Likaså, nävorna Rosanne och Jolly B.


Lena Israelsson föredrar ekologiska fröer och odling:

För att få en lång säsong sår man asiatisk kålväxter, purjolök, grönkål, portlak (som innehåller mycket omega 3) och storbladig och slätbladig persilja. Mangold Lucullus, är vackert limefärgad. Dessa tål kyla och kan skördas till november om man har tur. En tacksam störpurpurböna att så på små ytor är Blauhilde.
Squash Costata Romanesco
Tomat Mei Wei, som liknar Gardeners Delight, men som skördas tidigare.
Sockerät Carouby de Maussane, med mörkrosa blommor
Rödbetan Forno, som trivs tätt planterad.
Sallat Little Gem, bra i pallkrage
Chili Bishops Crown och Jamaican bell
Salvia Berggarten, en storbladig sort som är god att steka och fritera.
Citrontimjan är lättsådd.

Om man vill ha perenna grönsaker bör man plantera:
Ramslök
Luftlök
Piplök
Dessa kräver inte så mycket näring.

Jordärtsskockor och palsternacka är också perenna.

söndag 4 december 2011

Tips till maken...

...en sån krona önskar jag mig.

Tänk dig en ordentlig pergola. Över altanen, från planket vi delar med grannen. Och så den här som hänger ned över bordet.

lördag 3 december 2011

Julmarknad i regn

Fortfarande ingen vinter, men likväl julmarknad. Idén var spontan, så vi hamnade på Zetas. Där är det alltid vackert och kreativt. Men dyrt, ack så dyrt. Jag valde bort en jättefin dörrkrans, sparade inköpet till våren, för att inhandla något mer bestående som kan stoppas ned i jorden istället.

onsdag 30 november 2011

Sol

Solen kom tillbaka. Avståndet minskade. Jag samlade ihop mig och gick ut.

Julros, Helleborus Nigra

På tröskeln till vintern

På gränsen till tomten vajjar vass i höstvinden

Jag skulle ha gått ut för en kvart sen. Då sken solen. Nu är himlen grå och steget över tröskeln känns betydligt längre. Men jag behöver syre i huvudet om jag ska orka jobba vidare. Oj, vad jag längtar efter snö och kyla nu. I morgon är det december. Jag hoppas vintern kommer då. Kanske så stannar jag inne ändå.

lördag 26 november 2011

Adventsfixat

Skulle göra adventsfint, men det blev som gravfint.

onsdag 23 november 2011

Rödkål i novemberrusk



Hon klipper mördarsniglarna med sax, eller trampar helt sonika ihjäl dem och tittar åt ett annat håll medan hon gör det. Hon gödslar med guldvatten och använder aldrig konstgödsel eller bekämpningsmedel i sina odlingar.
-En välskött odling på ett par kvadrat kan ge otroligt mycket, säger hon. Att inte gapa efter mycket är Lena Israelssons odlingsfilosofi.
Ikväll, en regning novemberkväll med julstjärnor och stakar i antågande, tar Lena Israelsson med oss till ekologiska, småskaliga odlingar i city och i förorten. Hon odlar på balkongen och innergården till huset där hon bor på Södermalm i Stockholm. Några kvarter bort har hon sin ena odlingslott i det anrika koloniområdet i Tantolunden. Inte sällan tar hon sig ut till förorten, till sin andra odlingslott i Skarpnäck.

Rödkål i november
När andra sitter inne och tycker att vädret är självmordsgrått och tanken på vårgröna gräsmattor och späda blad som sticker upp ur jorden, är långt borta, skördar Lena Israelsson sina egenodlade grönsaker fortfarande. Senast igår tog hon in en stor, vackert rödkål.
-Det finns många växter som trivs i vårt klimat, långt in i november, om man så vill, säger hon och radar upp exempel på grönsaker som grönkål, purjolök, persilja och asiatiska kålväxter.
Sen övergår hon till att prata om att odla i pallkragar, krukor, på upphöjda odlingslimpor, hinkar och till och med i en gammal tvättkorg.
-Fördelen med att odla i upphöjda bäddar är att man kan så tätare än i stora trädgårdsland. Om man bara preppar dem med näringsliv jord och gödslar under säsongen så kan man få ut hur mycket som helst i sina bäddar, menar hon.

Strunta i avstånden
Odlingsavstånden som rekommenderas på fröpåsarna är satta med tanke på friland. I ett land ska man kunna gå mellan plantorna. I en odlingskrage räcker det med att tänka på hur stor plats plantan kommer att ta då den är färdigväxt. Och det står på påsen. En sallat som passar bra i odlingskrage, eftersom den tar liten plats är "Little Gem", tipsar Lena. Att den dessutom smakar bra har hon bevis för, menar hon. Det är nämligen Karin Franssons (meny i P1) favorit.


Guldvatten och stinkande nässlor
A och O för välsmakande grönsaker är gödsling, jordförbättring, sol och tillräckligt stora odlingskärl. Då man odlar grönsaker måste det tillföras gödselvatten, speciellt om de står i kruka. Efter tre veckor är jorden urlakad och då är det dags igen. Krukans mått kan man hålla ordning på genom att lätta plantan lätt från kanten, ser man att jordklumpen är vävd av rötter är det dags att byta kruka. Och så behöver växterna sol. Till sin balkong har Lena byggt en smart odlingsstege som lutar. Förlagan är en sådan som brukar stå vid stängsel och gärdsgårdar, med raka plankor där krukorna kan stå. På så sätt får alla krukor jord utan att växterna skuggar varandra.


Mullämnen
Jorden är förstås viktigast av allt. Att tillföra mullämnen är det enda sättet att få en bra, porös jord, som släpper in mycket luft och där växternas rötter får plats. Lena använder allt avfall i sina små trädgårdar: kompost, gräsklipp, ogräsrens, tång och löv.
-Hemligheten är att ge tillbaka lika mycket näring som man tagit från jorden, säger hon. Har man inte tillgång till trädgård kan man grundgödsla med stallgödsel.
-Det är alltid rätt, fortsätter hon.


Bönor och blad
Avslutningsvis vurmar Lena över blad och bönor. Tacksamma, lättodlade växter som vi tycks glömt bort i det här landet, menar Lena.
- Sallat använder vi oftast som dekoration, säger hon. I andra länder äter man blad till allt. Hon tipsar om morots- och rödbetsblast som båda innehåller betydligt mer näringsämnen än själva grönsakerna.
-Onödigt att slänga på komposten med tanke på att vi kan behöva all näring vi kan få. När vinterhalvåret kommer är vi ju hänvisade till Ica-tomaterna, de smaklösa och med 40% mindre mineraler än i de hemodlade.


Lena Israelsson

-Grönsaker och ettåringar hör ihop, tycker Lena. Att täcka med fiberduk, tidigt på våren eller att sätta plantor i hemmabygda, små växthus, ger tidigare skörd. Glöm inte att plantera ettåriga blommor bland grönsakerna.

Guldvatten 1 del urin + 9 delar vatten Nässel/vallörtsvatten Blanda vatten och nässlor/vallört. Låt blandningen jäsa tills den stinker riktigt illa. Spä den till en lagom tjock massa, liknande te med mycket blad. Blanda näringslösningen med kompost och gödsla. Hönsgödsel Blanda en näve hönsgödsel med lite vatten. Låt den stå ett dygn, spä sedan blandningen med vatten, till en teliknande blandning. Gödsla. Gräsklipp Täck odlingarna med gräsklipp två gånger per säsong. En gång i början av säsongen strös ett 5 cm tjock lager ut på jorden. Det tar ca en vecka innan man ser att växterna tar upp näringen. Gör om proceduren i mitten av sommaren. Om man är rädd för mördarsniglar kan man blanda ett tunt lager med gräs i det översta lagret jord. Då det gäller potatis, baljväxter och rotfrukter räcker det att gödsla med gräs en gång på våren.

Inspiration i höstmörkret

Det blir lite stiltje på bloggen då regnet duggar och vädret är höstgrått. Men ikväll ska jag inspireras. Lena Israelsson föreläser i Tumba.


torsdag 10 november 2011

"Stormhattsranunkel- skriv upp det. Alla"

Det är inte utan att min egen tomt känns futtig då jag lyssnar på Hannu Sarenström. Vad är min lilla parhustäppa i jämförelse med Hannus 6000 kvadratmeter stora trädgård på Kinnekulle?- Glömmer man något i den ena ändan av trädgården går man inte tillbaka och hämtar det på en vecka, skrattar han. Gör man detsamma i min behöver man inte ens anstränga sig då man försöker se efter vart man glömt "det där" någonstans.
Bokförlaget Norsteds har tillsammans med Riksförbundet Svensk Trädgård bjudit in till föreläsning och bokfrossa. Hannu Sarenström som ägnat sig åt trädgård sen 1990 berättar om hur han vill att trädgården ska smälta in i den omgivande naturen.
- Min trädgård ska inte bli ett ufo i landskapet, säger han och berättar om lövskogen. Hannu beskriver sin nuvarande trädgård som en tank. Den är lång och smal. Och böljande vacker, visar bilderna.


En snål man
Hannus bilder avslöjar en levande trädgård i ständig förändring. Det tycks inte finnas många planteringar hemma hos honom som blommar en kort stund och sen står tråkig och skrumpen resten av säsongen.
- Jag är snål, säger han. Ingenting med rötter åker på komposten. I stället stoppar han ned det han gräver upp i krukor och förvarar dem i sin skärphörna, eller i sin överskottsrabatt, tills han hittar en plats där de kan komma till användning.


På så sätt har han lyckats spara ihop till en buxbonshäck som nu löper runt varenda plantering i trädgården. Otroligt smakfullt och snyggt i det annars planerade vilda.

- Fast nu måste jag tänka om, säger han. För som så många andra har han drabbats av buxbonsdöden i år. Och där buxbonen stått ska det in annat. Publiken i lokalen suckar då han nämner den fruktade sjukan. Själv säger han att det inte får bli en depression.
- Nu slipper jag ju klippa buxbon två gånger om året.

Pö-om-pö-rabatter
Även Hannus "överskottsrabatter" väcker avund. Inte ser de ut som några skräphörn. Rabatterna är vildvuxet planerade och vackra. Att de kommit till av sig självt, som han uttrycker det, kan man inte tro.

Sen fortsätter Hannu visa hur han målat med sin trädgårspensel. Bland snödropparna sticker det upp julros, i den beiga gräsrabatten står vackert blå stormhatt och ovanför trädgårdssmörblommor vajar kirgislök på tunna stjälkar.

Enorma ytor
Hannu har enorma rabatter. Hur han får tid och ork till allt grävande är svårt att förstå. Hemligheten är att bara köpa växter som självsår sig och som växer snabbt.
-Då får jag mycket gratis, säger han. Och så ska man fokusera på hur växterna ser ut då de är gröna, eftersom det faktiskt är så de flesta växter är den största delen av säsongen.

Orken verkar komma ur hans minst sagt brinnande intresse, men flera gånger ger han också uttryck för att det finns en rädsla för att snart inte orka längre. Ett sätt att spara kraft är att bara gräva upp och dela en fjärdedel av lökarna varje år. Rabatterna växer och efter några år har han böljande mattor av de växter som han tänkt sig.


En blomma för eftervärlden
Mitt under Hannus föreläsning kommer det ett avslöjande. Han berättar att han faktiskt saknar sin gamla, något mindre tomt. De 6000 kvadratmetrarna börjar bli lite väl mycket arbete verkar det som. Och då trädgården dessutom ofta visas för allmänheten har han höga krav på sig att den ska vara vacker.

Hannu vill nämligen att man ska minnas honom. Även efter det att han lämnat jordelivet. Fast det har han faktiskt redan sett till att vi kommer, förutom de böcker han givit ut, har han också fått en Kungsängslilja uppkallad efter sig. Fritillaria meleagris ’Hannu’, heter den.


Hannu Sarenström är en självlärd trädgårdsmästare.

Han sadlade om från restaurangbranchen i början av 1990-talet
Norstedts förlag bjöd på bokfrossa tillsammans med Riksförbundet Svensk trädgård

onsdag 9 november 2011

Vintersallad och andra överlevare

Nu har Lilleman vattkoppor, så det är jobb på hemmaplan idag. Jag har svårt att hålla fokus. Jag går ut i trädgården för att samla tankarna. Där står överlevare på rad.


Trädgårdsnäva, Geranium, Rozanne


Trädgårdsnävan är nog årets mest tacksamma investering. Den blommade hela sommaren från juni. Innan förra köldknäppen i början av oktober var hela rabatten lila. Nu är det bara den här kämpen kvar.


Jättedaggkåpa, Alchemilla mollis


Jättedaggkåpan hann inte blomma hos mig i sommar. Möjligen hade tiden för blomning gått ut då jag planterade den. Men nu blommar den blygsamt i kanten av skogen som just målat om till verklig höst. Inte ett blad kvar på träden.


Vintersallad, Valerianella locusta


Jag trodde det var för sent då jag sådde vintersallad i mitten av september. Inte visste jag då att vi skulle få den varmaste hösten i mannaminne. Nu tittar de späda bladen upp ovan jord. Måste komma ihåg att ta fram fiberduken då barnen somnar i kväll.


Sockerärta, Pisum sativum var. sativum


Sockerärtor satte jag då vi tog den sista potatisen ur jorden. Jag läste någonstans att det är bra för jorden att sätta sockerärtor där potatis vuxit. Liksom vintersalladen trodde jag att det var för sent satta för skörd, men sockerärtor kan jag skörda än idag.


Slingerkrasse, Tropaeolum majus, Milkmaid


De ihärdigaste av dem alla måste ju vara dessa slingerkrasse. Trots att jag vinterstädat ner dem i komposten blommar de ståtligt.

måndag 7 november 2011

Frön

I går fick jag de första fröna som jag tiggt till mig. Jag misstänker att det här bara är början på en livslång resa av växtbyten och tiggande. I mobilen hittade jag en bild på vallmon från i somras. Nu hoppas jag att den ska trivas hos mig.

Opiumvallmo?

Passande nog har http://stocksundgarden.blogspot.com/ en tävling där hon lottar ut Fröboken.

söndag 6 november 2011

Dimmig helg i Småland

Vi packar in oss i bilen och kör milen till det vackra, varma Småland. Där bor makens familj. Hela helgen är höstigt dimmig, precis så som en allhelgonahelg ska vara.

Ett träd på kyrkogården får mig att fundera på vilket vi ska välja till tomten.

Tujor på trådsmala stammar är snyggt, tycker maken. Själv tycker jag att de ser frusna ut.

Familjegraven blir ombonad och ljussatt.

Misterhults kyrka 1719

Sen bär det av på födelsedagskalas. Födelsedagsbarnet får lyxigt hemodlat på burk, av familjens det-närmaste-bönder-man-kan-komma-par.

På hemvägen gör vi en snabbvisit hos morbrorn och mostern. Och jag får frön av den fantastiskt lila vallmon jag minns sen sist.

tisdag 1 november 2011

Förlåt mig vackra stad

Jag skrev för ett tag sen ett inlägg där jag hat-hyllade Skåne. Det för att stockrosorna blommade och rosorna hade knoppar som när som helst var redo att spricka i blom.
Men i dag då jag var ute på jobb hittade jag de här skönheterna. Mitt på Söder i min egen stad. Och idag, då november bjuder på sin första dag, står temperaturen på 9 grader.

lördag 29 oktober 2011

Hej nya högtid, här kommer ytterliggare en barnfamilj

Med visst motstånd tog vi till oss den amerikanska traditionen. Men då Lilla A insisterar är det svårt att stå emot. Å lite brinnande pumpor kan väl inte göra så mycket skada.


Dessutom finns det något väldigt fint i att vi hittade en pumpa med vattkoppor, precis som Lilla A.

Med mobilkamera i Båstad

Jag brukar svära högt då jag läser trädgårdstidningar och kommer på att de mest fantastiska växterna i reportagen är planterade i Skåne.
- Jag hatar Skåne, utbrister jag och maken skrattar varenda gång.

I Skåne tycks tuplanerna blommat över då våra i Stockholm inte ens tittat upp genom snötäcket. Oliver verkar växa naturligt på var endaste bakgård, för att inte tala om persikor och fikon. Och i veckan då jag lämnade Stockholm iförd mössa, vantar och tjocktröja under jackan, landade jag i ett höstljummet Ängleholm och allt varmt åkte av.


I Båstad stod prunkande stockrosor i varannan trädgård.

Rosorna hade inte ens börjat fundera på vinter.

Oförskämt vackra stod rosorna där på rad.

En del hade inte ens brytt sig om att slå ut än.

Som tur var så hittade jag några utblommade rudbeckia.

Men även det utblommade var vackert.

Men det är fint att man kan låna en bit av skönheten. Det här kallbadhuset låg i anslutning till mitt hotell.

Och stranden kändes faktiskt lite hösttrött.

Här är ett växtstöd jag kanske ska låna till min trädgård.