söndag 25 november 2012

30 dagar kvar till jul

En månad kvar till jul. Jag längtar efter kyla. Och hoppas att jag lyckas hålla i hatten nu den sista tiden innan den 24:e, och inte yra runt så mycket.


Inte en julklapp är inköpt hittills. Och släkten kommer hit på julafton. Jag undrar hur mitt hopp kommer att falla ut...

fredag 23 november 2012

Blooming Friday - Ett tips


Jag bor i skogen. På baksidan av huset finns, just nu, en än så länge blygsam fläder, en schersmin och tre tallar. I skogen som gränsar till huset står ytterligare tusentals tallar och granar. Lövträd är det knappt tal om. Och de få som finns bidrar inte med många löv att kratta på hösten. 

Inte för att jag älskar att kratta. 
Men jag behöver löv. Jag har nämligen satt en magnolia. Och dessa vill ha kompost från just löv.
Så i höst har det blivit till att tigga.  
Och vad härligt givmilda människor är. 
"Det är bara att komma och hämta", svarar de flesta efter att ha rynkat lite frågande på ögonbrynen.
Människor tycks inte förstå vilka skatter de sitter på (tur för mig!).

Men mitt tips handlar inte om löv. 


Det handlar om mod. Modet att ställa frågan. 
Inte bara när det kommer till skruttiga lövhögar, som ingen tycks bry sig om, eller frön från blommor i okändas trädgårdar. 

Frö från Opiumvallmo, Papaver somniferum

Utan också då det kommer till större saker: så som hjälp med att bygga en friggebod, om att få bli bjuden på en bit mat då man själv inte har ork att laga, eller med barnvakt då man behöver vara för sig själv en stund. 

Lilleman och hans pappa
För de allra flesta människor tycker faktiskt om att hjälpa. De gillar känslan av att känna sig behövda. Och de kan vara fantastiskt givmilda, inte minst då det kommer till löv. 


Fler fina tips hittar du här.

fredag 16 november 2012

Blooming Friday - Ljusglimtar

När allt annat är trött så finns det dom som bestämt sig för att hänga kvar ett tag och lysa upp.

Höstrudbeckia, Rudbeckia laciniata
Fler Ljusglimtar hittar du här

onsdag 14 november 2012

Tant Grön har blivit tant Svart

Ett möte som jag glömt att publicera. Jag träffade Lotte Möller för ca ett år sedan. Hon skulle då släppa sin senaste bok, vilken dag som helst. Jag var där för jobbets räkning.


Hon är aktuell med boken Hej då! Begravningsboken. Och det var också därför vi träffades, för att prata om den boken. Men då bandspelaren var avstängd passade jag på att fråga henne om hennes
trädgårdsintresse. Hon är ju lite av en guru, den där Tant Grön.


Lotte Möller

Genom ett fönster vinkar hon till mig. Jag har stannat till på innergården för att hitta rätt port. Jag har precis lyckats slinka in med någon som ska till samma hus. Eftersom varken portkoden eller telefonnumret jag fått av Lotte fungerar, har jag stått där utanför ett tag och väntat.

I sin systers lägenhet på Södermalm i Stockholm, i närheten av Katarina kyrka, tar Lotte emot. Hon är på tillfälligt besök i Stockholm för att delta som i en jury i någon arkitekttävling, men också för att träffa mig.

Hon verkar tämligen nyvaken, Tant Grön. Men fantastiskt snygg i sitt silvergrå hår och med rödmålade läppar. Vid närmare eftertanke kan hon knappast vara nyvaken. Frukostservisen står nämligen undanställd på en rörig diskbänk och ostkanten som ligger på tallriken har krullat sig.

Lotte berättar att hon är trött på trädgårdsjournalistiken. Det är därför hon nu skrivit om ett helt annat, angeläget ämne. Nämligen begravningar.

- Då jag började skriva om trädgård handlade allt om teknik och beskära hit och dit. Det var så tråkigt. Ingen ville väl läsa om det. Jag förde in känslorna i trädgårsjournalistiken. Sen började alla skriva som jag.

Ja, hennes klassiker boken "Trädgårdens natur" var banbrytande då den kom ut 1992. Hon skippade allt om odlingsteknik och råd om skötsel av växter. I stället skrev hon mer närvarande. Hon skrev kontroversiellt om gräsmattans existens i svenska trädgårdar. Och förde in tankar om att trädgård ska vara spännande och inte förutsägbar.

I nutida trädgårdstidningsflöde med bilder av snirkliga gångar och spännande rabatter känns det här självklart. Åtminstone för oss som är nyblivet trädgårdsfrälsta. Att bara ha en gräsmatta som omger sitt hus, kallas väl knappats trädgård, av någon.

- Då jag började skriva på det här sättet jag skriver, om trädgård, var det ingen annan som gjorde det, sa hon. Idag kryllar varenda tidning av målande texter om blommor som skänker glädje och ro.


Lotte Möller älskar sin brokiga trädgård, med fåglar som matas året runt och blommor som vajar på höga stjälkar. Men att skriva om sitt intresse igen, det vet hon inte om hon vill.

söndag 11 november 2012

Kylan kom och gick

I veckan kom kylan. Termometern visade - 6 °C. Naturen tycks ha gråtit in vintern.




Nu är det varmt igen sedan några dagar. Å vad jag saknar den krispiga kylan.

fredag 9 november 2012

Blooming Friday - Drömmar!

Det finns så många trädgårdsdrömmar i mitt huvud. Just nu längtar jag efter att göra om slänten på väg upp till tomtgränsen, som angränsar till skogen. Här vill jag bygga en trappa och plantera ett hav av ljung runtikring. 



Med mina ringa trädgårdskunskaper känns det alltid svårt att förverkliga drömmar. Modiga dagar tänker jag att "va faan, det är bara att plantera om, om det blir fel", men det gäller att jag har en spade i handen just dessa dagar, för att drömmarna ska bli verklighet.  



Bilden av den här ljungrabatten är inte färdig i mitt huvud än, så under vintern ska jag ägna tiden åt att fundera ut hur jag vill att den ska se ut. Drömmen lever således vidare.

Fler drömmar finner du här.

tisdag 6 november 2012

Perenngruppen andra mötet

I går träffades vi igen. Jag och de trädgårdsintresserade kvinnorna. Vi pratade om att föröka pion genom frö. Det är lite bökigt, men med tålamod kommer man ha en blommande buske om några år. 

Röd småbuskpion, Paeonia delavayi
Det här är frö från en röd småbuskpion. Dessa placeras i en burk med lock, med fuktig mossa i, på en varm plats.  Där ska de stå i ca tre månader tills rötterna visar sig. Då flyttar man in burken med fröna i kylskåpet. Där får de stå i ca tre månader tills små gröna blad sticker ut. Då är det dags att plantera fröna i en kruka med såjord, uppblandad med sand. Man täcker lite av bladen med jorden. Och det är viktigt att de inte står för blött.

Vi får se framåt våren hur det går för mina två frön.

Småbuskpionen blir ca. 1,5m. hög och har små nickande blommor. Blommornas färg kan vara mörkt röda, rosa eller gula. Pionen trivs bra i fuktig men väldränerad jord i soligt läge.

Krollilja, Lilium martagon
 
Att föröka Krollilja tar 3-4 år. Från den större löken (som liknar en liten kronärtsskocka, fast med gula fjäll) bryter man fjäll. Dessa placeras i mossa, i en påse, på en varm plats. Snart utvecklas små lökar från fjället. När det ursprungliga fjället skrumpnar är det dags att ta vara på lökarna för att planetra dem i jorden vid tillfälle.
Fjällen kan också planteras i kruka med spetsen uppåt i sanblandad jord. Sedan ställer man krukan på en varm och mörk plats. Efter ca en månad utvecklas smålökar som man sedan kan ta tillvara och skola om.

Ett smart sätt att slippa liljebaggar ska vara att plantera Krollilja i skugga, då får de vara ifred från insekterna.

Krolliljan trivs i skogsmark, i lerig, fuktig jord. Perkfekt hos mig alltså!

söndag 4 november 2012

En familjefri helg

Jag har varit ensam i huset hela helgen. Pappan tog sönerna och åkte, för att jag önskade mig en helg hemma istället för på något spahotell eller så.  



Dörrklockan har dock gått varm. Små, okända monster har stått där utanför och tiggt om godis. Förutom att det inte blev så mycket kvar till mig så måste jag ändå uppskatta att det finns en helg som piggar upp lite i höstmörkret. En förevändning att köpa färgglada pumpor har jag heller inget emot.

Ljuset i skogen har varit magisk. Och trots att det nästan är helt lövfritt nu, så finns det några få kämpare som vägrar att släppa taget.




Jag tände en gravlykta i den lilla lampan som hänger i en tall i trädgården, i fredags. Den brinner fortfarande där ute. 

Snart kommer familjen hem.

fredag 2 november 2012

Blooming Friday - Hemlig


Bara trollsländan vet var nästa flygtur går. 

Rosenskära Cosmos bipinnatus
Bara Rosenskäran vet när den ska slå ut. 

Opiumvallmo Papaver somniferum
 Bara jorden vet om fröna ska gro.

Chokladblomma Cosmos atrosanguineus
 Bara framtiden vet om chokladblomman ska överleva vintern.


Bara himlen vet var regnbågen slutar.

Det kryllar av hemligheter där ute. Sådant vi inte rår på. Som vi kanske vill, men inte alltid kan, påverka. Sådant som bara är som det är, hur mycket vi än påtar, vattnar, flyttar, delar och gullar. Sådant som vi aldrig har den fullkomliga kontrollen över. 

Visst är det härligt att tänka så? 
Men också lite skrämmande.   

Den senaste veckan har tankarna gått till dem som drabbats av orkanen Sandy. Bara en i raden av många, många förödande naturkatastrofer som drar fram utan att vi kan påverka dem. De som bär på mycket större hemligheter, än de i min lilla trädgård. 

New York maj 2012
Fler hemligheter hittar du här.