tisdag 3 april 2012

En tankeväckare - självhushållning

Till Sveriges Radio och Plånboken, och reportaget med Anna

Först hör jag tystnaden. Sen fåglar som vårkvittrar. Och tuppen som gal.
Ur bandspelaren på hemvägen i bilen hör jag mina steg som går över grusgången. Handen som knackar på dörren. Hundar som skäller och barnröster som tävlar om vem som ska öppna. Sen en glad röst. Annas röst. Nu är tystnaden bruten. Nu är jag Välkommen till landet.
 
Den nya köksträdgården.
Jag har kört de dryga 10 milen från Stockholm till byn utanför Västerås för att träffa Anna. Tidigare har jag läst hennes blogg. Vi har hunnit med ett telefonsamtal också. Och nu är jag hos henne för att hon ska berätta för mig och så småningom för radiolyssnarna om sitt liv och sin dröm.

Anna och hennes man har bott här i tio år. De första åren i torpet, som då var den enda byggnaden som fanns på marken. Nu finns här också ett hus, större och mer lämpat för familjen med fyra barn. Hela tiden har Anna odlat, intresset är hennes. Hennes man sysslar med annat på fritiden. 

Fyra pallkragar
Det som började med fyra pallkragar och några tomatplantor mot en av torpets söderväggar, har vuxit. Då huset stod klart för två år sedan hade Anna för länge sedan vuxit ur pallkragarna. Då maken slog i första spiken i deras kommande hem, hade Anna länge planerat sin nya köksträdgård. 

Växthuset har maken Niklas byggt av gamla fönster.












Intresset för miljön har Anna alltid haft. Men att hon skulle bli en så hängiven odlare visste hon inte då hon lämnade lägenheten i stan för att flytta till landet. Mamman hennes odlade potatis och morötter, mer kunskap än så hade inte Anna då hon började gräva i sin jord.
- Lena Israelsson är min idol, säger Anna då vi promenerar på den lilla stigen mot hennes kommande projekt. I hennes Handbok för köksträdgården har jag lärt mig allt jag kan om odling, fortsätter hon. 


Och Anna har verkligen hunnit lära sig att odla under de tio åren hon har haft tillgång till en egen trädgård. Då jag ber henne berätta vad hon odlar, svarar hon snabbt:
- Fråga mig hellre vad jag inte odlar. Jag har prövar allt.

Varmbänkar
Där stigen vi går på slutar, öppnar sig åkrar. I mitten mellan dem visar Anna mig sitt nya projekt. Än ser det inte mycket ut för världen. Tre varmbänkar, inbäddade i halm och med små kålplantor som sticker upp under fönster, som skyddar mot den värsta vårkylan. 

Här ska Anna gräva land i sommar. Den odlade marken vid huset räcker inte längre. Anna har nämligen stora planer för det kommande året. Familjen som hittills haft tillgång till egenodlade grönsaker från maj till oktober ska i år bli helt självförsörjande på grönsaker.


Det som först var ett roligt intresse för Anna, har med åren blivit en livsstil. Nu vill hon och maken inget hellre än att ge sina barn en trygg uppväxt hemma, utan stressiga dagar i den kommunala förskolans omsorg och med så mycket egenodlad mat som möjligt på bordet. 

För barnens skull
För att ekonomin ska gå ihop behöver de odla mer potatis och rotsaker för att leva på under vinterhalvåret. Sista veckan i mars då jag besöker Anna har hon små plantor i vartenda fönster inomhus. Ute växer kålen till sig i varmbänkar och i växthuset sträcker sig tomatplantorna upp ur jorden.

Anna vill visa sina barn att man inte behöver köpa nytt hela tiden, att man inte behöver skräpa ner och att man kan odla sin egen mat.

- Om en månad är det grönt här, säger Anna. Och snart kan vi ta den första vintersalladen ur landet. Visst är det fantastiskt att tänka på?
 
I växthuset växer sallad under fönster, värmda av bubbelplast.
I växthuset står tomatplantorna på rad.
Tuppen Hassan är högljudd och glad. Vill du höra hans röst så finns möjligheten i Plånboken i P1, onsdag den 4 april, klockan 10:03-11:00 http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778
Köksträdgården i sommarskrud. Foto: Anna Forslund
Anna med sonen Gunnar. Läs hennes blogg: http://vitarosorochforgatmigej.blogspot.se/

9 kommentarer:

  1. Visst läser jag Annas blogg!
    Så fint du skrivit om henne och tittar man på hennes blogg vet man nu vem som intervjuat henne för Plånboken!

    Kanske går det att lyssna på programmet på nätet?

    Kramar

    SvaraRadera
  2. I morgon då inslaget gått i radion ska jag lägga upp länken.

    SvaraRadera
  3. Anna är en inspiratör! Jag läser hennes blogg med glädje och blir alltid så faschinerad över hennes energi.

    Kram

    SvaraRadera
  4. Nöjd? Jag är mer än nöjd! Du är ju helt grym på att klippa och få till det! Jag är djupt imponerad Anna! :) Tack för att du hjälpte mig att få fram mitt budskap!

    Varm kram/ Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att du känner så, det är alltid lite läskigt att klampa in i någon annans liv.

      Radera
  5. Jag läser Annas blogg. Kul att läsa om hennes trädgård ur någon annans vinkel.

    Nja, palsternackorna såg inte så aptitliga ut. Visserligen fortfarande fasta men förmodligen ganska träiga och kanske mask i dem också. De hamnade på komposten för att bli ny jord där det kan växa nya palsternackor. Härligt med åretbruk!

    Ha det fint i påskhelgen!

    SvaraRadera
  6. Hon har ett sånt fint växthus :-)
    Hennes livs historia har inspirerat många med mig!
    Trevlig påsk!

    SvaraRadera
  7. Så inspirerande och glädjande att läsa! Nu måste jag gå in på Annas blogg och läsa! Önskar dig en fin påskhelg! / Kram

    SvaraRadera
  8. Oj. var det du som gjorde det inslaget i Plånboken! Lyssnade med stort intresse eftersom jag tyckte att det var intressant och välgjort! Grattis! Den bloggen har jag inte hittat till men ska genast besöka den. Vi har ju lite av självhushållning här också men inte alls i den skalan. Några av barnbarnen som bor på Mosebacke hade fått i uppgift i skolan att fundera över hur familjen skulle klara sig utan el i en månad. Deras slutsats blev: flytta till farmor och farfar på Fagerdala eftersom vi har vedspis, jordkällare, vattenbrunn med handpump och kunskap om hur man odlar och använder naturens rötter, blad och bär!
    Ha det gott!/Laila

    SvaraRadera