I januari då vi just flyttat in i huset startade jag, lite väl ivrigt, matkomposten. Resultatet blev ett surt stinkande innehåll som på vårkanten intogs av först fluglarver, sen flugor som tog varje ögonblick av öppnande i akt och gav sig upp på husväggen för att ägna sig åt hejdlöst kompulerande.
Framåt mars flyttade jag och maken komposten. Lyckligt nog hittade jag en fälld gran i närområdet och där hämtade jag spån. Dessa blandade jag upp med sörjan. Jag måste erkänna att jag aldrig trodde att det skulle bli bra i den där komposten och att jag inte var ämnad att kompostera. Men se så fel jag hade!
I dag har jag rört runt i komposten. Något man bör göra ca en gång i månaden. Jag har nog snarare gjort den varannan månad sen i mars. Högst. Det finns jord i botten. Och det bor maskar i komposten. Och det ryker lite varm ånga då jag går loss med spaden.
Här är mitt recept på en välfungerande kompost:
Matavfall - för att undvika flugor kan man undvika köttrester i komposten. Vill man blanda köttresten i komposten är det viktigt att täcka dessa med strö. Kompostströ finns att köpa. Men det är jag på tok för snål för. Jag har hittat min guldgruva: de fällda granarna. Vanligt sågspån går också bra.
Värme - temperaturen bör ligga någonstans mellan 50-70 grader. Skulle man ha fått flugor i komposten kan man blanda in larverna i mitten av den. De klarar inte värmen. När komposten mognat sjunker temperaturen till den omgivande luftens temperatur.
Fuktighet - men inte för mycket. Vattna komposten om det behövs. Tillsätt mer strö om den är för våt. Äggkartonger, bröd, hushållspapper kan med fördel blandas i komposten för att suga upp lite väta.
Strö - jag har sågspån från gran.
Syre - inte för stora hål i komposten bara så att skadedjur hittar in.
Slutprodukten ska slutligen vara ca 20% av avfallets ursprungliga volym. Det tar ett par månader för avfallet att förmultna men sen behöver komposten ytterliggare 3-4 månader för att mogna.
Jag ska tömma min kompost i vår, men hösten går också bra.
Slutstriden
Nu kämpar några sista ihärdiga blommor mot kylan och hösten. De är tappra de små.
Rabarbern blev det inte så mycket av. Den får nog en ny plats nästa år. Eller mer jord och mindre gräs runt i kring.
Rosenskäran är välkommen igen nästa år, nya frön ska sättas
Och så en sista flirt
Här står herr Vallmo med kjolen
Här hänger hon och förläget ser på
De här småler igenkännande åt de två
Hon kom för sent och hade aldrig en chans 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar