onsdag 6 augusti 2014

Pelargoner

Det är märkligt det här med blommor. Jag säger att jag inte tycker om en viss blomma, att jag aldrig skulle ha den i min trädgård. Att jag tycker att en blommas färg eller form är ful. Och så plötsligt står jag där med en nyplanterad ros (i våras satte jag en honungsros) - något som aldrig skulle ske. Inte skulle jag plantera gula blommor heller för den delen - likväl lyser smörbollarna upp min rabatt på våren och nu blommar höstöga med sin vaniljgula färg

Och så den här sommaren. Då min altan fullkomligt exploderat av krukor med  -tantblommor - pelargoner. Jag har funnit dem och förälskat mig. 2014 är sommaren då jag blivit Lasse Anrell.


 
Det är nog helt enkelt så att jag ska sluta säga aldrig, sluta döma ut färger, former och blomsorter, för rätt vad det är står jag där med det som jag aldrig skulle ha. Och tycker att de är fascinerande och vackert.



Dr. Westerlund, Rosengeranium, Doftgeranium - doftar vackert av citron.
Pelargonium graveolens

Doftpelargonerna har små, oansenliga blommor. Vackra när de blommar men det är doften och bladen man vill åt.
 
Okänd sort, som doftar... choklad, tror jag.


Happy Apple blossom Rosebud - en  Zonalpelargon




Pelargonium x hortorum moonlight serien 'Katy 13'

Tessaloniki, Zonal Fingerpelargon

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar