Trädgårdsresa till Wijträdgård

Gummistövlarna är på, regnjackan trängs med kaffetermosen och kameran i ryggsäcken, mamma sitter bredvid och bussen är fylld av trädgårdsentusiaster. 

Nog är det höst som känns i luften. Regnet hänger över oss då vi lämnar Stockholm för en tur till Wij trädgård. Som småbarnsmamma hinner jag inte med så många trädgårdsbesök som jag önskar, men den här resan var bestämd sen långt tillbaka. Jag är väldigt glad för det nu, då jag sitter på bussen.

Även i Ockelbo hotar himlen med regn

 

Skogens trädgård designad av Ulf Nordfjell

Vi börjar i Skogens trädgård. Promenaden går från den grusade gången som omges av en kornåker in i tallskogen. Här svävar de enorma granitblocken en bit över marken, allt för att lura oss att tro att de är lätta.

Snart övergår tallarna i stenmur. Framför oss breder en stor matta av kullersten ut sig. Den som tittar noga upptäcker likheten med trasmattans trådar och mönster. Mellan stenarena växer låga perenner för att ge färg i mattan. 

Vi fortsätter förbi myren in i den höga granskogen. Här doftar det solvarm mossa idag. När gruppen och guiden lämnat rummet stannar tiden. Här kan jag sitta på en bänk och blicka ut över den rostiga tjärnen med sitt svarta vatten. Där upptäcker jag en vit näckros som dröjt sig kvar. 

Vi går vidare ut i brynet. Höstsolen tampas tappert med de mörka molnen. Regnjackan åker på - och av igen. Här samsas vilda växter med framodlade sorter. 

Sen går vi in i den rostbruna delen. Rosorna klättrar högt, just nu är blomningen över, istället dras mina ögon till vinröda partier bland silvriga blad. Här syns det att hösten är i antågande.

Ulf Nordfjells trädgård slutar storslaget i salongen. Kronan som hänger från himlen landar i en svävande sten. Tankarna förs till svettiga dagar med spettet som arbetsredskap. 

I kontrast står kritvita björkar med lena stammar. En svag, frisk vindpust, tycks dra förbi i den kvalmiga luften. Men det är nog bara inbillning. 

Vidare till köksträdgården

Nu möts vi av öppna fält. Höbalar ligger hoprullade på slagna ängar. Mitt i alltihopa står ett konstigt träd, det är som en stor bukett som någon ställt dit på åkern. 

Mycket riktigt - det är jättens bukett till brudparet som landat där. Någonstans borta i de röda radhusen bor brudgummens mor och far.

Där framme står växthuset. Nu blandas grönsakerna med välordnade rader av blommor. Sallat samsas med kronärtskockor och rödbetorna tycks vara enorma. Inte ett ogräs så långt ögat når. 

Aster

Örtagården 

Så skymtar ännu ett växthus. Det är som att benen bestämmer själv var de ska gå. Eller näsan. I örtagården doftar det fantastiskt. Och jätteäckligt. Örtagården är byggd med Linné i åtanke. Jag är säker på att han skulle ha älskat den.

Ett helt växthus med bara olika Basilika, Basilicum

Fläckvallmo, Papaver commutatum

Dahlia

 Mamma i örtagården tillägnad Linné

 

Paraplypromenad

Vi avslutar bland Klematis. Som stora paraplyer viker Svenolof Sundbergs växtstöd ut sig mot himlen. Här klättrar Klematis, stora, små, spetsiga, enkla och fyllda, utblommade och buskiga. Jag vill ta med mig alla hem. 

 

Klematis, Clematis

Klematis, Clematis

 I bussen på vägen hem, spritter inspirationen i kroppen. 

Okänding