Jag brukar svära högt då jag läser trädgårdstidningar och kommer på att de mest fantastiska växterna i reportagen är planterade i Skåne.
- Jag hatar Skåne, utbrister jag och maken skrattar varenda gång.
I Skåne tycks tuplanerna blommat över då våra i Stockholm inte ens tittat upp genom snötäcket. Oliver verkar växa naturligt på var endaste bakgård, för att inte tala om persikor och fikon. Och i veckan då jag lämnade Stockholm iförd mössa, vantar och tjocktröja under jackan, landade jag i ett höstljummet Ängleholm och allt varmt åkte av.
I Båstad stod prunkande stockrosor i varannan trädgård.
Rosorna hade inte ens börjat fundera på vinter.
Oförskämt vackra stod rosorna där på rad.
En del hade inte ens brytt sig om att slå ut än.
Som tur var så hittade jag några utblommade rudbeckia.
Men även det utblommade var vackert.
Men det är fint att man kan låna en bit av skönheten. Det här kallbadhuset låg i anslutning till mitt hotell.
Och stranden kändes faktiskt lite hösttrött.
Här är ett växtstöd jag kanske ska låna till min trädgård.
Jag önskar att jag bodde i Skåne...ibland...
SvaraRaderaså tänker jag på hur mycket regn de har...
så fuktig luften ofta är...
och är helt nöjd med att bo där jag bor!
Kram/
Lena
Skåne till Danskarna, chalalala! Nåja, skämt och sido... jag håller med dig. Tanken på att ha en större trädgård i en bättre zon lockar. Vackra bilder! Armeringsmatta är suveränt, har det mot hela skogen!
SvaraRaderaHa en underbar söndag!
Kram Hélena
Lena, du har så rätt, så rätt!
SvaraRaderaHélena, armeringsmatta är alltså namnet, man lär sig alltid något nytt!
Ler igenkännande om din Skåne-kommentar, men jag är ju även för övrigt en Skåne-fantast... någon gång i framtiden tänker jag mig i alla fall ett sommarhus där nere, men den som lever får se ;). Fantastiska bilder har du att drömma sig bort i. //Marie
SvaraRadera