
Skvallraren räcker 800 meter, så långt gick vi aldrig. Lille V. låg och sov förmiddag i huset. Och jag och vännen fyllde korgen på bara en timma. Vi fick se upp var vi satte våra fötter.
När vi drömde om huset, stora A och jag, brukade jag skoja om att jag skulle stå vid tomtkanten och kasta kantareller över axeln och han med stekpannan på altanen och ta emot. Visst är det nästan möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar