onsdag 31 mars 2010

Jordprov: växtkrat sökes



Medicago lupulina L. eller humlelusern

Det här med jord. Det är en hel vetenskap. Jag ska försöka ge mig på att förstå det lite bättre. Och det bästa sättet att lära, är att skriva (för mig).

För att en växt ska växa och trivas behövs luft, vatten, ljus och näring. Näring tar växten upp från jorden. En del växter tycks inte bry sig om vilken jord den växer i, andra dör om de inte kommer i "rätt" jord.
Därför är jord livsviktigt!

Det är jordens surhet som avgör vad som växer. De flesta växer trivs i en jord med ett pH-värde mellan 6,5 -7. Det finns växter som trivs i surare jordar, rhododendron är en sådan. För att få ett exakt pH-värde kan man vända sig till något laboratorium för att få en analys genomförd. Men det går också att använda ph-meter som man köper i en välsorterad trädgårdsbutik.

pH mellan 1-7 = surt (torvjord)
pH på exakt 7 = neutralt (lerjordar)
pH mellan 7-14 = basiskt (kalkrika jordar)



Som amatör kan man göra flera tester för att få svar på frågan vilken jord man har i sin trädgård.

Det testet som kräver både tid, tålamod och kunskap, gör man genom att titta på vad som växer i trädgården. Har man inga planteringar tar man sig en titt på ogräset och de naturliga blommorna. Fördelen med det här testet är att man faktiskt får en ny syn på ogräs, det kan plötsligt komma till lite nytta!
Man kan också titta på vilken uppsugningsförmåga jorden har. Vattnet stannar längre på en lerig och kompakt jord än på en sandig.
För att studera detta noga gräver man ett hål, 50 cm brett och 30 cm djupt. I hållet häller man vanligt vatten. Rinner vattnet bort på 10-15 minuter är jorden prima. Tar det längre tid - upp till en halvtimma har man en sandig jord.

Ett annat sätt att förstå sig på jorden är att titta på hur rötterna sprider sig. Man gräver ett hål i jorden. Går det lätt är jorden är den prima. Spaden ska gå igenom jorden då du ställer en fot på den och trycker till. Det ska kännas som att skära i kallt smör. Jorden som man får upp falla isär. Kommer den i form av lerkockor är jorden, just det, lerig.

Rötterna i jorden ska växa jämt, utspridda över en stor yta. Har de stött på problem och tagit omvägar är jorden för kompakt. Då kan man behöva "gröngödsla". Detta kan man göra med ärtväxten humlelusern - en växt som har kraftiga, djupgående rötter. När hösten sen kommer vänder man ner humlelusern i marken. Jorden har luckrats upp av rötterna och gödslats eftersom ärtväxter kan binda in kväve i sina rötter.

Man kan också ta reda på jordens struktur genom att lägga en näve jord i en glasburk och fylla på med vatten. Skaka burken så att jorden och vattnet blandas ordentligt. Låt burken sedan stå i två timmar.

Om jorden är sandig faller de flesta partiklarna ner på botten av burken. Vattnet är ganska klart.

Är vattnet grumligt och det bara ligger ett tunt lager partiklar på botten så är jorden mjäla, en blandning mellan mo och ler.

Har partiklarna i burken sedimenterat i lager med de finaste delarna överst är jorden mo.


Har man en lerig jord är vattnet grumligt och det ligger bara ett tunt lager partiklar på botten.


Flyter det små bitar på ytan har man torvjord.



Är jorden kalkrik ligger det ett vitt, sandlikt fragment på botten. Och vattnet är färgat blekt grått.


Vet man vilken typ av jord man har är det lättare att gödlsa och så behöver man inte ödsla massa pengar på växter och frön som ändå inte kommer att trivas!



söndag 14 mars 2010

söndag 7 mars 2010

Koncentrerad plantering


Nu är tomatfröna satta.
A. hjälpte till med stor koncentration.


Det blev Solanum lycopersicum L eller Körsbärstomat, busk.
Kanske mest för att jag slipper ta bort tjuvarna.


Och så känns beskrivningen "riklig skörd, söt smak" lockande.